Mercedes-Benz

Jaha.... Då var det dags igen med en av Mercedes ständiga akilleshälar.
Fjäderbrott för femtioelfte gången.

Varför i alla glödheta kan inte Mercedes köpa fjädrar från nån svensk fjädertillverkare så att det det blir ordentligt svenskt fjäderstål i stället för det där förbannade sköra tyska skitstålet de envisas med att nyttja?
När jag räknade efter, så har jag vid detta laget köpt ELVA nya fjädrar till min W140!

I fredags i förra veckan upptäckte vi att det såg lite lågt ut mellan däck och skärmkant vänster fram. Jomenvisst, vred rodret dikt babord så man kunde inspektera hjulupphängningen, och visst fanken var halva nedersta varvet av. Rodret dikt styrbord och inspektion av höger fram. Puh, där var det helt. Direkt hem och i med fjäderverktyget och plocka ut den lösa biten så att resterna av fjädern åtminstone sitter ordentligt, och inte riskerar att ge sig ut på nya äventyr. Eftersom det ju är vettigast att byta båda så beställdes två nya originalfjädrar, och i onsdags hämtade jag dem.

Igår var det att ligga i gruset och plocka ut resten av den där förbålda lokomotivfjädern. Jag är ju så förbålt nervös när jag skall hantera odjuren, för det är ju inga små krafter som det är fråga om när man spänner samman en W140-fjäder helt...



Trött och arg efter ett par timmars slit med fjäderspännaren satt den nya fjädern på plats och jag beslöt skjuta upp bytet på högersidan till idag.

I eftermiddags grep jag mig an uppdraget med gott mod. Gissa vad jag får se så snart jag hissat upp bilen? Jo just det, på den vecka som gått har även höger fjäder valt att tacka för sig. Även här har halva nedersta varvet tagit ut skiljsmässa från resten. Man kan ju åtminstone konstatera att fjädrarna håller en jämn, om än låg kvalitet...



Nästa gång vete fan om det inte blir Lesjöfors runt om. Det tråkiga är att Lesjöfors inte har lika många fjädrar att välja på så att man kan få fjädringen lika exakt avstämd. De har ju bara standard och förstärkt...
Hur fasiken man än vänder sig har man rumpan bak.....

Höjt värdet påtagligt, dvs tankat den.

Lille Helmut var visst lite törstig i värmen....




Jag har nu också en liten kort rapport att avge över lånebilen vi hade medan Helmut vilade upp sig på ReHa-kliniken.
Som synes var det en X250d. Det var delvis en angenäm bekantskap. Stor och rejäl, men med svängradie som en oljetanker, och förarplatsen hade definitivt en viss känsla av kommandobrygga. Den positiva överraskningen var drivlinan. På ett sådant här arbetsfordon kan jag ju acceptera en oljefyrad spis, och motorn var faktiskt riktigt pigg svarade bra på gaspådrag. Imponerande för att vara en fyra och nog det bästa på hela bilen. Automatlådan var definitivt en trevlig bekantskap även den, och växlade både upp- och ned precis när jag tänkte mig det. Den växlade faktiskt ned vid motorbromsning i stället för att som de flesta automater växla upp. Framkomligheten med fyrhjulsdrift nändes jag inte testa, det hade varit synd att skita ned den vita elefanten, men det kändes frestande att gett sig ut på "smugglarvägen" över berget till Italien. Den har jag länge längtat efter att utforska.

Komforten lämnade däremot en hel del övrigt att önska. Småstudsig till och med på salsgolvslät Autobahn, och även sätena kunde varit bättre avfjädrade. Även i- och urstigning var tveksam. För hög för att bekvämt sätta sig in i, och dörröppningen var för låg för att svinga sig upp i.
Bilen var dessutom extrautrustad med fotsteg, men för folk i min och Mimmis storlek var de mest i vägen. Man blev skitig om benen om man inte använde dem, och använde man dem slog man ofelbart skallen i dörrkarmen.
Ljudnivån var däremot angenäm och kliman välfungerande så komfortpoängen hamnade inte helt i botten.

Hade jag behövt en rejäl arbetsbil i firman hade den helt klart varit ett alternativ.

Marie skrev:

Marie skrev:Vi var idag inne en sväng på Mercedesverkstaden i Villach för att diskutera ett missljud med Meister. Jag hoppas att han och Mimmi tillsammans hittade orsaken, men det får framtiden utvisa. I så fall var det bromsskölden höger fram.

Jag kan nu avge rapport. Det var INTE bromsskölden. Det var framhjulslager. Detta trots att ljudet inte var något typiskt lagerljud, och dessutom inte uppstod alltid vid kurvtagning. Det var beroende av dels utomhustemp men även av körd sträcka vid tillfället. Uppstod aldrig innan man kört sådär fem mil, och bara om det var mer än 30°C.
Orsaken till det förtida lagerhaveriet (130000 km) var att lagren ansatts *lite* för hårt vid bytet för sju år sedan. Slarv av en annars utmärkt Mercedesverkstad i södra Småland...

Byte av framhjulslager hade tydligen en hel del positiv verkan.
De cirka 20 milen från alpstugan till Kurt hamnade på dessa siffror:



Jag har aldrig kommit under 10,0 l/100km på den sträckan förr. Alltså har förbrulningen sjunkit med en halv deciliter per mil efter lagerbytet

Nej inte fabriksnya, även om de ser så ut...

Det är de fälgar som satt på bilen då den nylevererades för i runda slängar 325 månader sedan. Nu har de fått en riktig ansiktslyftning hos en duktig fälgrenoverare här i Marks kommun, Christian Utbult, "Hjulbulten". Blästrade, riktade och nylackerade i originalkulörer både på ut, och insidan. Christian är oerhört petig och noggrann. Nu har jag lämnat mina i våras inköpta 18" "nödfälgar" till honom för renovering.

Nu är bara frågan vilka däck som skall monteras på dessa nygamla fälgar då de nuvarande sommardäcken Hankook Ventus Prime 2 på facelift 18-hålsfälgar är utslitna nästa höst.
Hankook igen eller Continental PremiumContact 6???
Ingen lätt frågeställning....

Hej Marie (du som i princip uteslutande är den som är aktiv här)
(har du provat att "rostskydda" fjädrarna, helt värdelöst att de går av, men det kanske förlänger livet en del bara att göra dem lite mer svåråtkomliga för rost.)


Blev en "billig" w140 för min del nu häromveckan.
observera "billig" inom citationstecken, inköpet var lågt, men lär bli en del att fixa.

Som vanligt så svär jag i kyrkan när de omedelbara funderingarna handlar om dieselkonvertering, dels för "ekonomins" skull, men även att m119 spisen skulle kunna göra nytta annorstädes.
Är en 1992a 400SE.

2or på HC, CO, glappig i bakvagnen (något höger bak sitter ordentligt löst)
Framskärmarna behöver bytas, båda framfjädrarna ligger i botten å den står på några inte supersmickrande 18" fälgar.

Ska tydligen ha softclose, men som inte är med längre, samt en baklucka som får smällas igen å inte skickar ut handtaget.

Tas motorn innebär det att det finns en del motorelektronik över för din del om det fortfarande var intressant, då den isf får eftermarknadssprut. (något positivt med det hela)

Har haft någorlunda goda erfarenheter av Lesjöforsfjädrar tidigare å övervägde faktiskt att ta hem ett par sådana, blir det en om606 spis i så får jag väl justera med gummin oavsett.

https://www.reservdelar24.se/lesjofors-2259022.html
alternativt Bilsteins,
https://www.reservdelar24.se/bilstein-7182284.html

autodoc koncernen (reservdelar24, bildelaronline24 å allt vad de kallar sig)
är ju förhållandevis billiga på delar.
men beställer man därifrån så bör man dra ett mail direkt efter med ordernummer där man förklarar att de inte ska byta ut något, annars ger de "en gratis uppgradering" å byter ut Febi/Lemförder etc mot deras eget skitmärke STARK.

swampmonkey skrev:Tas motorn innebär det att det finns en del motorelektronik över för din del om det fortfarande var intressant, då den isf får eftermarknadssprut. (något positivt med det hela).

Hej! Har sänt dig ett PM.

Besiktigat den...

Avgasvärdena blev ju riktigt hyfsade den här gången.

Bättre blir det inte ens på en ny bil. Bra skötsel och service lönar sig alltid i slutänden!

Eftersom det sedan mer än en vecka formellt är vår här, blev det aktuellt med vårtvätten. Skönt att jobba ute, 14,4°C.

Gjort den yttre rekonden inför sommaren. Fick låna en grannes asfalterade gårdsplan. Lite lättare med asfalt som underlag för rullpall när man putsar sidorna på bilen.

Riktigt snygg bil!

Hårdtestat luftkonditioneringen...



Så här ljumma och sköna(?) temperaturer var det här idag. På högtryckssidan i köldmediekretsen noterade jag det ganska hyfsade trycket 24 bar. Där verkar då inte precis fattas några större mängder köldmedium...

Inte bara idag men under de senaste fem veckorna..

Jag har ju som vanligt planerat in en del jobb här i Österrike även denna sommar. Två stora jobb och ett knippe smärre fix som fick hänga med på kuppen.

Först av allt så hade lamineringen i bakrutan börjat ge sig redan när jag köpte bilen för elva år sedan. Detta är en standardsjuka på W140. Det ser trist ut när det är mjölkigt i det svarta fältet i rutans ytterkant. Går iofs att fuskfixa med svart tusch så att det ser något så när ut. Vad värre är, är att elbakrutans trådar går i mellanskiktet och oxiderar sönder när lamineringen släpper. I många år har det bara fungerat en handfull trådar, och det var ju ganska irriterande.

Jag har dock tröstat mig med att jag inte ville byta ruta eftersom risken fanns att det inte skulle bli riktigt tätt igen, och täthet är A och O på en bil som tillbringar hela året utomhus. När det då i påskas började regna in i kofferten, var de argumenten mot ett rutbyte borta. Alltså beslöt vi att det nu var dags att byta bakruta, och jag ringde ned till verkstaden i Villach och bad dem ta hem en ny bakruta, så att byte skulle kunna ske snarast efter att vi anlänt till Österrike.

Det blev en nervös väntan. Vad skulle det titta fram för ett elakt rosttroll när väl den gamla rutan var urlyft?
Till all lycka visade det sig att hela bakruteramen var kärnfrisk.Det var det 28 år gamla limmet som börjat släppa och orsakade otätheten, och dessutom hade några listclips rostat bort så att blindnitarna som höll dem inte längre satt ordentligt utan även de kunde släppa in vatten.



Verkstadens skicklige Spengler (bilplåtslagare) Herr Gorski håller på att demontera inredningen runt bakrutan. När ändå allt skulle ut fixades några fula ställen där hatthyllans tygklädsel släppt och korvat sig, liksom att höger bakluckegångjärn justerades, något som hade behövt göras sedan bakluckan krockskadades för fem år sedan. det var en liten aning misspassning i övre högra hörnet. Ett arbete som var mycket enklare att utföra när hatthylla och bakruta var ute.





Nya listclips monterades runt om.







Samtidigt byttes alla bromsok tillrenoverade originalok och de småmurkna främre bromsrören byttes till friska cuniferrör, vilket gjorts bak för många år sedan.
Hjulupphängningarna runt om fick också en översyn i jakten på missljud på ojämn väg. Därvid konstaterades att styrstagen rostat ihop så att hjulinställning var omöjlig. Eftersom det var leveranstid på grejerna fick dock detta anstå till nästa reparationsomgång som ju också redan var inplanerad men också måste dröja på grund av leveranstid på delar. Klapperljudet däremot lokaliserades och åtgärdades. Krängningshämmarstag höger fram.




Resultatet blev bra. En ny ruta ger en hel del nybilskänsla tillbaka.





Som vanligt är det en ovanligt spretig samling bilar man får se på denna verkstad samtidigt.
Allt ifrån att reservdelschefens Landrover behöver nya fjädrar till ett antal klassiska och nyare mercedesmodeller.









Undrar just hur många auktoriserade mercedesverkstäder som har inne två R107 samtidigt, och dessutom en R129 och två W140 (faktiskt tre W140 samma vecka)?



Och dessutom en mycket prydlig lågmilad C126...


forts. följer...

Jag handlade lite hjulklappar till Helmut i förra veckan. De skickades från Tyskland på måndag eftermiddag och redan idag dök UPS upp med dem. Ett ganska effektivt transportföretag trots att det är amerikanskt.



Det innehöll en hel del servicedelar för de närmsta åren; oljefilter, luftfilter, pollenflter, recirkfilter och en massa småplock för att hålla maskinrummet i bästa trim, bl.a. en sats vevhusventilationsslangar och så lite nytt och fräsht till exteriören som nytt Leuchtband till bakstammen. De blir ju tyvärr rosa efter något decennium ute i dagsljuset.
Naturligtvis är allt, även kylarvätskan, äkta Original Mercedes-Benz reservdelar; das Beste oder nichts!
Var nu snälla och låt bli att skvallra för Helmut innan julafton...

Så var det då igår dags att fira en rund "födelsedag". Det var den 15 augusti 1991 som Helmut rullade av bandet i Sindelfingen.

Det blev "Vi gratulerar", ett trefaldigt leve och skål i rödvin, en italiensk Chianti.



Och på de åren har det hunnit bli en aning kilometrar körda...