PederL skrev:Ett redigt forum slår "sociala medier" med hästlängder är min åsikt , mer lättöverskådligt , lättare att söka mm. Verkar finns mer besserwissers på tex fb . Ta tex Marie och hennes w140 som hon haft typ 15 år , har nog läst allt vad hon skrivit om den bilen och därmed samlat på mig info om jag själv skulle skaffa en , den infon hade inte varit lätt att få fram på FB...
Jag tackar för de vänliga orden, och skäms som en hund att jag slarvat med uppdateringarna kring mina äventyr med Helmut (min W140) de sista två åren. Det har varit en del, så jag skall försöka hitta tid att skriva rapporter om detta. Jag trodde att mina berättelser inte var av nämnvärt intresse för någon numera. Det är åratal sedan jag mötte en annan W140 på svenska vägar. Dinosauren verkar ju vara utdöd numera.
Senast jag såg en annan W140 i trafiken var i höstas på A9 strax norr om München. Då blev vi omkörda av en. Hin håle flög i mig och jag beslöt att haka på. Det måste ha varit en syn för gudar, att se två 30 år gamla, massiva W140 på rad braka fram i 180+ km/h i vänstra körfältet på en 3+3 motorväg. Tyvärr vek tysken av vid Pfaffenhofen så det blev inte så många mil.
Jag hade rent ut sagt glömt hur underbar en W140 är när den riktigt kommer i sitt rätta element. De är ju byggda för att flyga fram på Autobahn i hastigheter som man bara kan drömma om i Sverige ifall man håller styrlappen kär. Följden blev en mycket snabb resa även resterande sträcka upp till Rostock. Och så härligt och mjukt motorn gick i flera veckor efteråt här hemma. En riktig ursotning behövs uppenbarligen emellanåt. Vi har ju nästan alltid haft släpkärra med våra BMW touringmotorcyklar efter bilen när vi kör mellan Sverige och Österrike, och då är det ju inte riktigt läge att köra alltför vilt.
Jag har dock kontakt med ännu en W140-ägare. Han var före sin pensionering reservdelschef hos Thituson/Hedin bil i Värnamo (Thitusons slukades ju som så många andra svenska mercedeshandlare av jätten Gluffgluff för ett antal år sedan). Han blev med W140 redan före millennieskiftet och har även han en 92:a 400SE, så vi har ju alltid mycket att prata om när vi träffas. Att jag sett hans bil ett antal gånger räknas ju liksom inte, för när vi träffas är den ju förväntad att finnas där.